Fråga Fluffbabe Blondie

Darlings!

Jag får otroligt många mail från en massa sötnosar som vill ställa frågor om allt möjligt. Många vill inte skriva det som kommentarer till bloggen och därför har vi nu valt att starta en liten frågespalt som heter "Fråga Fluffbabe Blondie".

Hit kan du maila och ställa frågor om livet, relationer och problem som du kanske har svårt att hitta någon lösning på. Fluffbabe Blondie, som har viss livserfarenhet och är van att hjälpa till och lösa problem, kommer att svara på alla frågor så gott hon kan.

Välkomna till Fluffbabe Blondie!

Skicka in dina frågor till mig!

Fråga Fluffbabe Blondie har snabbt blivit otroligt populärt och vi får massor av frågor från våra medlemmar. Vi har valt att publicera några av de frågor som är av allmän karaktär - självklart med full diskretion! Om du ändå inte vill att din fråga ska publiceras, så säger du bara till i ditt mail.

Fråga:
"Darling Blondie!
Min pojkvän är hur gullig som helst, men på sistone har jag börjat känna mig lite ledsen när vi är ute och träffar andra människor. Jag känner ingen som är så duktig på att ge mig komplimanger som han, och mina väninnor är rätt avundsjuka på mig för att han alltid uppmärksammar när jag har köpt nya skor eller något annat. Stort som smått.

Nu är det så att min pojkvän är jätteduktig på att ge även mina väninnor komplimanger och det är här problemet uppstår. Normalt sett (och i början) så blev jag jätteglad när han sa snälla saker till mina kompisar. Jag menar, vi behöver ju alla få veta att vi ser bra ut, eller hur?

Men ibland blev det så dumt, för när han uppmärksammade något som en väninna hade på sig, och sedan ingen sa något till mig (jag får som sagt massor av komplimanger, men det var kanske mest hemma, om du fattar), så kände jag mig lite dum.

När det hade gått några gånger så beslutade jag mig för att säga till min pojkvän att kanske inte ge så mycket komplimanger till andra, eftersom DERAS pojkvänner å sin sida, inte gav mig några komplimanger (vilket ju de flesta killar inte gör).

Han tyckte väl att jag var lite tramsig och fattade inte varför jag brydde mig, men han slutade faktiskt att strö så mycket komplimanger omkring sig.

Nu ångrar jag att jag var så fånig - borde jag ha varit storsint nog att bara låta det vara?

Kram från Linda"

Svar:
Darling Linda!
Vilken läcker pojkvän du har som ger så mycket fina komplimanger! Honom ska du vara rädd om, för det är minsann inte så ofta man stöter på sådana. De flesta killar skulle ju aldrig se när man har köpt ett nytt nagellack, till exempel!

Faktum är att jag förstår hur du känner dig och det var starkt gjort att berätta det för din kille. Dessutom verkade han ju trots allt att ta det "som en man" även om han inte riktigt förstod hur du tänkte.

Det händer ju faktiskt ganska ofta när det gäller män, eller hur?

Jag tycker inte att du ska fundera så mycket på det här. Skulle du ändra dig, så är det ju bara att säga till din pojkvän att börja strö komplimanger omkring sig igen (bara han aldrig, aldrig någonsin glömmer bort dig!).

Även en Fluffbabe måste få ha sina små fel - det här hör definitivt inte till de största jag har upplevt.

Stor fluffig kram från Blondie

Fråga:
Kära Fluffbabe Blondie!
Jag har precis avslutat en relation med en fantastisk man. Sedan tidigare har jag två barn (med två olika män) och den här mannen har också två barn sedan tidigare. Att vi tillsammans beslutade oss för att inte fortsätta vår relation beror på att jag känner mig redo att starta ett nytt liv med honom "på riktigt" och skaffa ett gemensamt hem. Det vill inte han.

Vi bor inte i samma stad, och ingen av oss kan flytta, med tanke på barnen och deras respektive andra föräldrar. Han hade gärna velat fortsätta tillsammans med mig som innan, men jag vill komma vidare! Vi kan ju inte fortsätta så här om vi vill ha ett liv tillsammans.

Nu träffade jag honom för ett par veckor sedan av en slump och jag inser att min kärlek är lika stark som innan.

Vad ska jag göra?

Svar:
Darling!
Jag har två saker att säga till dig:

1. Det finns ett ordspråk som lyder: "Passa dig för vad du önskar dig - din önskan kan slå in". Vad menar jag med att säga detta till dig? Jo, som jag ser det är det inte alls säkert att det skulle vara odelat lyckat för er att flytta ihop med alla barnen. Det skulle kunna fungera hur bra som helst, förstås, men det går inte att undvika att ni skulle få ganska mycket "vardagskonflikter" som kanske inte alls är så roliga! Fyra barn som har uppfostrats olika och nu ska fungera tillsammans - det kommer inte att ske utan problem.

Så varför inte bara fortsätta som innan? Då kan ni frossa i det Ljuva Livet bara ni två, samtidigt som era barn sakta och säkert lär känna varandra utan att tvingas flytta ihop. Istället för att vara ledsen över att ni inte delar ett hem - var istället glad för allt fantastiskt ni kan uppleva utan att behöva nöta på varandra!

2. Du älskar den här mannen - glöm inte att kärlek är otroligt värdefull och svår att hitta! Den ska man vara varsam med och vårda ömt.

Kram från Fluffbabe Blondie

Fråga:
Kära Fluffbabe Blondie!
Jag orkar inte med mina barn längre. De kräver min totala uppmärksamhet och visar aldrig den minsta tacksamhet när jag ställer upp och skjutsar dem till deras olika aktiviteter. Det är dessutom helt omöjligt att få dem att hjälpa till hemma. Det enda jag begär är att de ska städa sina egna rum, och inte ens det orkar de göra. De lyssnar inte ens när jag säger till dem. Nu när de är 13 och 15 år, tycker man ju att de skulle börja ta lite ansvar. Ska det verkligen vara så här?

Svar:
Darling!
Oj, oj, oj, det verkar sannerligen inte vara mycket glamour i ditt liv, just nu. Det här måste ändras och det snabbt! Som tröst ska sägas att du sannerligen inte är ensam, men vad hjälper det? Det är DINA bästa år som är på väg åt skogen! Mitt råd är följande:

1. Gör upp en lista på vad du tycker att dina barn ska hjälpa till med.
2. Kalla till familjeråd och berätta hur det kommer att bli i framtiden i familjen.
3. OBS! Ge dem INTE pengar för att hjälpa till hemma! Få dem att förstå att det är deras hem lika mycket som ert - det här är vad som förväntas av en familjemedlem.
4. Var stenhård. Om de inte gör som du säger - gör avdrag på vecko-/månadspeng. Säg dessutom att förutsättningen för att du ska skjutsa dem till deras aktiviteter är att de hjälper till hemma.

Det här kommer att fungera - men bara om du inte ger efter! Som bonus kommer du snart också att märka att de visar tacksamhet för allt du gör för dem!

Kram från Fluffbabe Blondie

Fråga:
Kära Fluffbabe Blondie!
Jag bor i mellansverige på glesbygden. Nu har jag blivit arbetslös och min sambo vill att vi ska flytta härifrån. Men jag har inget jobb på den nya orten och mitt självförtroende är inte precis på topp just nu. Jag vet helt enkelt inte om jag vågar flytta. Vad tycker du att jag ska göra?

Svar:
Darling!
Det finns bara ett svar på din fråga: FLYTTA! Glöm inte att det enda man ångrar är det man inte gjorde, och det här kommer att innebära nya underbara möjligheter för dig! En nystart verkar vara precis vad du behöver. Ibland ska man bara våga släppa taget och se var man landar. Det är inte farligt! Bara spännande! Du ska tänka på de här två sakerna:

1. Din hemort finns alltid kvar - skulle du vilja, så kan du flytta tillbaka.
2. Det tar minst 6 månader på ett nytt ställe innan man kan bedöma hur det blev - ge inte upp om det skulle vara lite motigt då och då!

Kram från Fluffbabe Blondie

Fråga:
Kära Fluffbabe Blondie!
Jag har förälskat mig i en underbar man. I själva verket har jag nog aldrig varit så här kär i hela mitt liv. Allt mellan oss fungerar perfekt och jag måste nypa mig i armen för att förstå att det verkligen är sant.

Men det finns ett problem, som växer sig större och större - han har ett oerhört trassligt förflutet med en krävande tonårsdotter och enormt krävande föräldrar. Detta gör att han själv mår dåligt och vi kan inte ses så ofta som jag/vi skulle vilja.

Jag har själv under många år kämpat för att kunna leva ett enkelt liv och vill verkligen inte hamna i en situation där jag på grund av en annan person och dennes förflutna tvingas acceptera en massa trassel.

Nu vet jag varken ut eller in - ska jag vara kvar i den här relationen eller avbryta den, trots vår stora kärlek?

Svar:
Darling!
Det är helt rätt av dig att vilja göra livet så enkelt som möjligt. Många tror att man måste acceptera en massa trassel och komplikationer hela tiden - det måste man inte. Det verkar som att ni är ganska "nya" i er relation? I så fall är det helt rätt läge att utvärdera en eventuell gemensam framtid. Samtidigt säger du att du aldrig har älskat någon så mycket som den här mannen. Kärlek övervinner allt, säger man ju, men det kommer nog att krävas en del uppoffringar även från hans sida för att det ska fungera, skulle jag gissa. Det är annars lätt att det blir enbart hans problem och hans behov som styr er relation.

1. Sätt gränser - först för dig själv, så att du vet vad du vill och är beredd att offra, sedan för honom. Ha som regel att ni måste offra något båda två - inte bara du!

2. Var tydlig. Här fungerar det inte med antydningar och sura miner om det inte blir som du vill! Glöm inte att ingen människa är tankeläsare!

3. Utvärdera. Alla människor borde egentligen, från tid till annan, fråga sig om de är nöjda med livet som det är. Om inte - korrigera!

Kram från Fluffbabe Blondie